1 Rätten till sin historia
Historien om ett folk skapas av muntliga berättelser, bevarade dokument och böcker, liksom av folkets religion, språk, kultur, och inte minst, arkeologiska fynd.
Det judiska folkets berättelse iTanach, dvs Gamla Testamentet, börjar för nästan 4 000 år sedan12 i den babyloniska staden Ur vid Persiska viken. Då vandrade Abraham över floden Eufrat med sin familj och sedan dess har folket kallats för ”hebréer”. Efter 100 mils vandring slog de sig ner vid Hebron i Kanaans land mellan Döda havet och Medelhavet. Abrahams sonson Jakob fick namnet ”Israel” av Gud. Hans tolv sönerna bildade Israels tolv stammar.3
Hungersnöd drev israeliterna till Egypten cirka 1700 f Kr. Efter att ha plågats i slaveri, lyckades cirka 600 000 personer från de tolv stammarna att fly till öknen i Sinai omkring 1280 f Kr. Här fick israeliterna de tio budorden ochTorah (de fem Moseböckerna).
När de efter 40 års ökenvandring återkom till Kanaan, placerades förbundsarken 1225 f Kr i staden Shilo i Judéen, norr om Jerusalem. Området delades upp i elva självstyrande judiska områden, varav tre låg öster om Jordanfloden. Den tolfte stammen blev präster, utan land.
Kung David intog Jerusalem 1000 år f Kr från jebusiterna och sedan dess har Jerusalem aldrig varit huvudstad för någon annan självständig statsbildning än judiska riken.
Kung Salomon byggde det första templet på berget Moria i Jerusalem omkring 950 f Kr av sten och av cederträ han köpt från Libanon. I templet fanns en 30 ton tung behållare i brons, som rymde 40 kubikmeter vatten.
Efter Salomos död 926 f Kr delades landet i två kungariken. Det nordliga riket Israel grundade huvudstaden Samaria 880 f Kr, men föll för invaderande assyrier 722 f Kr. De flesta israeliter deporterades och ”de tio förlorade stammarna” försvann. Överlevande skapade efter hand ett nytt folk här, samarierna.
Juda rike i söder har givit upphov till namnetjude. Juda rike låg mellan de två stormakterna Egypten och Assyriska riket. Efter mer än 300 år blev Juda rike ett lydrike under Egypten 609 f Kr, tills Babylonien 586 f Kr intog huvudstaden Jerusalem och brände ner templet. Då hade Davids hus styrt över landet i 400 år.
Judarna togs i fångenskap till Babylonien, nuvarande Irak. När perserna erövrade Babylonien tillät de 40 000 judar att 539 f Kr återvända och återuppbygga Jerusalem. Själva templet återinvigdes 518 f Kr och blev centret i den självstyrande persiska provinsen Judéen.
Den makedonske härföraren Alexander den store erövrade hela persiska riket och Egypten, men när han trängde in i Judéen 332 f Kr behandlade han judarna väl, då han uppskattade högt stående kultur och lärdom.
Tanach, som består av de tre delarna ”läran”, ”profeterna” och ”skrifterna”, sammanställdes cirka 250 år f Kr, under en tid då judendomen hotades av hellenism och grekiska kungar. Templet skändades även av syriska
kungar, men mackabéernas uppror ledde till att templet i Jerusalem kunde återinvigas under åtta dagar 165 f Kr. Därifrån kommer traditionen att firachanukka med en åttaarmad ljusstake.
Under 100 år hade judarna åter ett självständigt rike fram till det att romarna besatte Judéen 63 f Kr. Efter ett judiskt uppror år 70 förstördes det andra templet i Jerusalem på årsdagen av förstörelsen av Salomos tempel 586 f Kr. Dagen kallasTish be´av. Judarnas sista fäste, Masada vid Döda havet, föll tre år senare. Därför har israeliska arméns motto blivit ”Masada ska inte falla igen”.
Bar Kochba inledde ett judiskt uppror mot de romerska ockupanterna, men besegrades år 135. Romarnas kejsare Hadrianus återuppbyggde Jerusalem till en hednisk stad och förbjöd utövandet av judendom. Förutom att hundratusentals judar dödades eller deporterades, försökte romarna också att utradera judarnas historia. Hadrianus lät därför bygga ett hedniskt tempel där judarnas tempel stått, och bytte namn på staden tillAelia Capitolina. För att understryka utplåningen av den judiska staten, ändrades namnet på romarnas provinsSyria Judaea, tillSyria Philistinae, efter judarnas tidigare värste fiende, filistéerna.
Judarna var den största befolkningsgruppen i Galiléen och Samarien under flera hundra år efter romarnas seger, trots att hundratusentals judar dödades. Judar har alltid funnits kvar i Galiléen, Judéen och Samarien, även om de flesta spritts över hela världen.
Området blev en provins under det bysantinska riket på 300- till 600-talet, varefter det muslimska kalifatet tog över.4 Nu fastställde lärda judar i Tiberias det hebreiska språkets grammatik och uttal.
En egyptisk dynasti styrde från år 969. Under 1000-talet återvände ett stort antal judar från Mesopotamien (Irak), efter 1500 års fångenskap. Men snart fördrevs judar åter från Jerusalem. Korsfararna tog tillfälligt makten på 1100-och 1200-talet och fördrev judarna från Hebron och Haifa, men det judiska livet blomstrade i Rafah, Gaza, Jaffa och Caesarea. Flest judar bodde i Galiléen. 1211 invandrade 300rabbiner med familjer från Frankrike och England till Akko och Jerusalem. Den kände medeltida
skriftlärde Nachmanides,Ramban, var en av dem som lämnadediasporan i Spanien.
De egyptiska mamlukerna erövrade Akko 1291 och totalförstörde staden och den stora judiska församlingen. De tillät dock ökad judisk invandring, men ett hårt skattetryck gjorde att det år 1440 endast fanns 150 judiska familjer kvar i Jerusalem. Spanska judar som fördrevs under inkvisitionen 1492 anlände och ökade åter befolkningsgruppen i Jerusalem.
1495 skrev Martin Kabtanik från Böhmen efter en resa till trakten att ”Kristna och judar lever båda i stor fattigdom i Jerusalem. Det finns inte många kristna, men däremot många judar som muslimerna förföljer på olika sätt. Muslimerna vet att judarna tänker och till och med säger att detta är det heliga landet som utlovats dem”.
1517 erövrade det Osmanska riket området och det upphörde exakt 400 år senare, när det brittiska mandatet tog över makten 1917 i slutet av första världskriget. Under det Osmanska rikets tid fanns det framför allt fyra
judiska heliga centra; Jerusalem, Tiberias, Safed och Hebron. Safeds 10 000 judar var den största judiska gruppen och här utveckladerabbiner ochzaddikim (spirituella ledare) den judiska mystiken,kabbalah.
Läkaren Pierre Belon fann 1547 att ”Runt omkring Tiberiasjön … har judarna byggt upp alla platser … påbörjat fiskeindustrier och åter gjort jorden fruktsam, där den tidigare var steril”.
Prästen William Biddulph besökte landet år 1600 och noterade att ”Tiberias… bebos helt och hållet av judar”.
George Sandys sammanfattade sina intryck år 1611: ”Och i sitt land lever judarna som främlingar, hatade av sina grannar, utsatta för allt möjligt förtryck … Detta bär judarna med ett tålamod utan gräns, föraktade och slagna”.
I slutet av 1800-talet hade Ryssland nästan 4 miljoner judiska medborgare,5 Polen drygt 1,3 miljoner, Ungern 850 000 och Tyskland 586 000. Spanien hade bara 5 000
judar kvar, sedan pogromer 1391 och inkvisitionen 1492 fördrivit 300 000 av dem.
Judarnas heligaste plats, Jerusalem, hade 1853 en judisk majoritet med 8 000 av totalt 15 490 invånare.6
Judar från främst Ryssland och Östeuropa började söka sig till den södra osmanska provinsen från 1880, vilket kallas den förstaalijan. Ordet kan översättas med ”uppåtgående”, men betyder i detta sammanhang judars invandring till Israel. Den nationalistiska rörelsen som fanns i stora delar av världen på slutet av 1800-talet, ingav även det judiska folket ett hopp om att återfå sitt hemland. Rörelsen för en judisk nationalstat kallassionism, och efter den första sionistiska världskongressen i Wien 1897, ökade den judiska invandring något. Under tjugo år från 1896 till 1915 invandrade 18 000 judar, medan den icke-judiska befolkningen ökade med 127 0007 , de flesta genom invandring.
Vid San Remokonferensen 1920 beslöt...
