Sammanfattning

PRODUKTIVITETSUTVECKLINGEN I DE utvecklade länderna har efter den industriella revolutionen lyft en stor del av världens befolkning från armod till välstånd. Det är därför bekymmersamt att produktivitetsutvecklingen klingat av i många länder under det senaste dryga decenniet. Sverige är inget undantag. Under 2010-talet mattades den svenska produktivitetstillväxten av väsentligt och nådde upp endast till en tredjedel av tillväxten under tioårsperioden fram till den globala finanskrisen 2007–2010.

Det är tydligt att den så kallade sekulära stagnation av produktivitetsutvecklingen vi bevittnar i hög utsträckning drivs av faktorer som är gemensamma för många OECD-länder och svåra för enskilda länder att påverka. Samtidigt visar forskningen att det finns stor variation i produktivitet både mellan och inom länder, inte minst inom näringslivet som står för en betydande del av produktivitetstillväxten. Därför är det angeläget att närmare studera produktivitetsutvecklingen i det svenska näringslivet under de senaste decennierna, och inte minst vilka policyfaktorer som varit viktiga för den. Det är syftet med denna rapport.

Rapporten inleds med en kortare omvärldsanalys genom att jämföra den svenska produktivitetsutvecklingen med OECD och euroländerna. Med hjälp av detaljerade registerdata på svenska företag och anställda studeras sedan produktivitetsutvecklingen i det svenska näringslivet. Ett särskilt fokus riktas mot den kreativa förstörelseprocessen, där effektiva företag växer och slår ut mindre effektiva företag och där arbetskraften rör sig till de växande företagen. Rapporten avslutas med en policyanalys som utgår dels från rapportens empiriska resultat, dels från en omfattande forskningslitteratur på området.

Vår samlade bedömning är försiktigt positiv. I jämförelse med andra OECD-länder var produktivitetsutvecklingen i svenskt näringsliv relativt god från millennieskiftet fram till finanskrisen, varefter ett antal år med svag produktivitetsutveckling följde. Den har sedan förbättrats under de senaste åren, även om den inte varit lika stark som före finanskrisen.

Den kreativa förstörelseprocessen där nya effektiva företag slår ut mindre effektiva äldre företag från marknaden har varit något mindre dynamisk under de två senaste decennierna än under 1990-talet. Utvecklingen under 1990-talet härrörde till relativt stor del från nya företag och företag som lämnade marknaden, men denna dynamik har varit svagare under det senaste decenniet. Sedan finanskrisåren drivs i stället produktivitetsutvecklingen av att befintliga företag på marknaden ökar sin arbetsproduktivitet. Denna så kallade inomföretagseffekt har varit särskilt påtaglig inom tillverkningsindustrin. Det är också så att den allra största delen av inomföretagseffekten kommer från produktivitetsutvecklingen i företag som byter ägare (blir uppköpta); ungefär hälften av den totala produktivitetsökningen i svenskt näringsliv under perioden 2000–2021 skapas i sådana företag. Trots den ökade aktiviteten i företagsuppköp finner vi inga starka belägg för att konkurrenstrycket (utifrån priskostnadsmarginaler) har försämrats i det svenska näringslivet under de två senaste decennierna. Företagsuppköpen verkar således inte främst ha varit drivna av möjligheten att öka konsumentpriserna. Sammantaget tyder detta på att den klassiska schumpeterianska utslagningsmekanismen i den kreativa förstörelseprocessen varit relativ svag, men att den har kompenserats med fler företagsuppköp av underpresterande företag som efter uppköpet kunnat höja sin produktivitet.

Det finns betydande skillnader i produktivitetsutvecklingen mellan olika branscher och över tid. Exempelvis uppvisar verksamheter inom finans och försäkring och även utbildning en svag produktivitetsutveckling medan fastighetsbranschen uppvisar en mycket svag utveckling. Samtidigt har sektorerna bygg samt information och kommunikation haft en mycket hög produktivitetsutveckling. Det finns även betydande skillnader i produktivitet mellan företag inom branscher, och då även på den mest finfördelade branschnivån. Skillnaden i produktivitet mellan de mest produktiva och de minst produktiva företagen har ökat under perioden 2000–2021.

Det svenska näringslivet har blivit alltmer immateriellt. Andelen immateriella investeringar har ökat de senaste decennierna från cirka 12 procent av förädlingsvärdet till drygt 16 procent, medan materiella investeringar som andel av förädlingsvärdet har legat stabilt på cirka 13 procent. Jämfört med andra länder ökade immateriella investeringar tidigare i det svenska näringslivet, redan i samband med IT-boomen kring sekelskiftet. Sedan dess har andra OECD-länder närmat sig, men Sverige är fortfarande ledande i många branscher, såsom information och kommunikation och även byggbranschen.

Arbetskraften över lag tenderar att röra sig från mindre produktiva till mer produktiva företag. Det är vanligare att individer som nyligen studerat eller bytt yrke går från mindre till mer produktiva företag än individer som inte gjort det. Mönstret är tydligast bland de yngre men syns även i den äldre gruppen av anställda. De mest produktiva företagen har en högre andel högutbildad arbetskraft, men har också höga andelar av anställda med som mest gymnasieutbildning. Jämfört med andra OECD-länder är det i Sverige vanligt med personalutbildning. Det är främst förmågor som är knutna till arbetsplatsen som företagen bedömer att de anställda behöver utveckla genom personalutbildning. Det handlar om tekniska, praktiska och jobbspecifika förmågor. Sammantaget tyder resultaten på att omskolning och byte av yrke tenderar att förbättra produktivitetsutveckling i näringslivet.

Med utgångspunkt i den empiriska analysen och tidigare nationalekonomisk forskningslitteratur lyfter rapporten fram fem möjliga områden där policyreformer kan genomföras.

VÄRNA DEN KREATIVA FÖRSTÖRELSEPROCESSEN: FÖRBÄTTRA KONKURRENSEN, FLEXIBILITETEN OCH NEUTRALITETEN PÅ PRODUKTMARKNADEN

En produktivitetshöjande kreativ förstörelseprocess innebär att långsiktigt effektiva företag överlever och expanderar, antingen organiskt eller genom uppköp, och att ineffektiva företag köps upp, krymper eller slås ut allteftersom resurser flyttas till verksamheter som är långsiktigt livskraftiga. En sådan process är beroende av välfungerande konkurrensförhållanden på produktmarknaderna där missbruk av marknadsmakt och kartellbildning motverkas, och där konkurrensneutralitet i olika industripolitiska satsningar säkerställs.

Den svenska produktivitetsgenererande kreativa förstörelseprocessen förbättrades i samband med att en rad mikrobaserade policyreformer genomfördes i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Sverige uppvisade därefter fram till finanskrisen en mycket hög produktivitetsutveckling i ett internationellt perspektiv. Reformerna innehöll bland annat avreglering av ett antal marknader och områden, och i samband med detta en mer aktiv konkurrenspolitik, samt minskade hinder för utländska direktinvesteringar, ett mer neutralt och effektivitetsorienterat skattesystem och en mer flexibel arbetsmarknad. I ett alltmer geopolitiskt osäkert, komplext och teknikbaserat näringsliv, med höga krav på förmåga till omställning och flexibilitet i produktionen, torde betydelsen av väl fungerande konkurrensförhållanden på produktmarknaderna bli än viktigare för en samhällsekonomiskt effektiv produktivitetsutveckling i näringslivet.

Utifrån detta bedömer vi att det blir allt viktigare att säkerställa att Konkurrensverket har tillräckliga resurser för att värna konkurrensen. Sverige bör även verka för att konkurrensregler tillämpas effektivt på den internationella arenan. Detta för att svenska företag inte ska missgynnas av att globala superföretag eller företag med stark statlig koppling från icke-demokratier missbrukar sin dominerande ställning på världsmarknaden.

FÖRBÄTTRA EFFEKTIVITETEN INOM INSTITUTIONER SOM STIMULERAR FORSKNING, UTVECKLING OCH KOMMERSIALISERING PÅ...