KAPITEL 2

Oj! Nu öppnades dörren sakta och försiktigt till kaféet. Han reste sig, tog kavajen på stolen och med boken i ena näven gick han fram till henne. - Kom vi går, viskade han och tog henne under armen.

- Som jag skrev så är jag skild, sen drygt ett år faktiskt och en dag när jag bläddrade i en dagstidning i lärarrummet på skolan där jag som du vet undervisar i datakunskap och matte, fick jag syn på ditt namn och att du skulle signera böcker i bokhandeln här, så då bestämde jag mig. Det var inte svårt alls.

Jag blev intresserad av dig redan första dagen när Börje visade dig runt i lokalerna och jag förstod ganska snabbt att du var rädd för mig och varför, det var inte svårt att lista ut, när du undvek att vistas i lärarrummet om jag var där och du undvek att möta min blick när vi hade gemensamma möten.

Sen slutade du och redan långt innan dess var jag otrogen Bettan i tanken. Det var dig jag ville lära känna och det kändes som att det fanns något där, för dig och mig.

Jag blev arg på mig själv för att jag inte hade fångat upp dig redan då och separerat från Bettan men som du ju vet fegade jag ur och så plötsligt en dag var du inte där längre.

Wilma svarade blygt: - Du vet ju att jag bara var vikarie, jag hade inte ens lärarexamen, bara lite poäng på enstaka kurser på universitetet som jag hade tagit för att jag gillar att skriva, så det fanns en praktiskt naturlig förklaring till varför jag slutade men du har helt rätt i att jag var upp över öronen förälskad i dig och att det inte gick för sig eftersom du var gift och vi jobbade på samma arbetsplats. - Nu undrar jag naturligtvis vad du har tänkt dig att vi ska göra nu, sa Wilma.

Han stannade vände hennes ansikte mot sig, tog den fria handen under hennes haka och sa: - Först ska vi nog göra det här, så lät han sina läppar möta hennes. Det var den hetaste mjukaste kyss han någonsin upplevt och hon kände hur pulsen vibrerade i hela kroppen och hon blev alldeles yr. Det kändes som de stod där och kysstes i evigheter tills hon mjukt drog sig ifrån honom och frågade: - Jaa, ock sen?

Nervöst skrattande sa han: - Lugn i stormen, får jag inte höra ett hett viskande att du älskar mig eller så först?

Just nu är vi på väg till hotell Sheraton där vi har ett bord, han tittade på klockan i mobilen, Ops! Oj då! om exakt fem minuter, men vi behöver inte skynda oss för vi är snart där och de brukar hålla bordet en kvart tjugo minuter så det är lugnt.

- Och sen? frågade hon nyfiket. - Det! unga damen, tänkte jag skulle bli upp till dig att bestämma efter maten.

Wilma kunde nu skymta skylten Hotell Sheraton och innan hon visste ordet av var de framme. Han slussade henne genom glasdörrarna, förbi hotellaffärerna och baren och fram till hissdörrarna. - Restaurangen ligger på översta våningen, men jag måste gå dit först sa han och pekade mot toaletten. - Jag med sa hon och de gick mot toaletterna.

När hon hade gått in på damernas skyndade han fram till receptionen och bad om nyckeln till rummet som han hade bokat. Han stoppade den i byxfickan och gick bort till hissdörrarna.

Strax kom hon mot honom med ett stort leende. - Det här ska bli fantastiskt spännande, sa hon. Jag har aldrig ätit middag på lyxhotell förr. - Ja, vi får hoppas det sa han och skrattade.

Hovmästaren bockade av dem i listan och visade dem till ett fönsterbord med utsikt över Riddarfjärden. Han hjälpte henne av med kappan och frågade om det skulle vara något att dricka före maten. - Ja, varför inte, sa Jens och frågade Wilma vad hon ville ha. - Bestäm du, sa Wilma, jag kan ingenting om sådant, så frågar du mig skulle ja svara en Dry Martini, bara så där i brist på annat eftersom det är den enda drink jag hört talas om.

Jens skrattade. - Du är rolig du, men kör i vind, Dry Martini är faktiskt inte dumt alls som fördrink, ska du veta, men ganska starkt, så vi beställer nog en tonic och en fruktsoda med som du kan spä ut den med lite om du vill.

De skålade i Martinin och mycket riktigt tyckte Wilma att den var otäckt stark och spädde ut med lite fruktsoda och tonic och sedan smakade den mycket bättre.

De fick menyn och kökets rekommendation var gratinerad sjötunga med en sås av champinjoner och persisk kaviar samt riven tryffel på. - Ja, men det låter väl alldeles fantastiskt gott tyckte Wilma och Jens höll med.

Jens kallade på hovmästaren och pekade på champagne i drinkmenyn utan att Wilma kunde se. Hovmästaren nickade. - Till er tjänst, sa han och gick.

- Jag måste nästan nypa mig i armen för att fatta att det är sant att du sitter här mitt emot mig, sa Jens och jag kan inte sticka under stol med att det här var planerat. Noga.

Det skulle aldrig ha varit Bettan och jag, vi hade ingenting gemensamt. Hon ville bara ha lyx och flärd och ett stort umgänge. Jag å min sida ville ha tvåsamhet, lugn och ro och fredagsmys och den enda jag kunde tänka mig det med var du. Märkligt kanske, eftersom vi inte kände varandra men det är något hos dig som gör att det känns som om jag har känt dig hela livet.

Wilma la huvudet eftertänksamt på sned. - Ja, det kan nog vara sant om det är som du säger, sa hon, för jag är inte heller någon partypingla. Jag gillar fredagsmys och tvåsamhet och kan mycket väl tänka mig två tre små så småningom.

- Att allt skulle ramla på mig så här snabbt hade jag aldrig kunnat ana i min vildaste fantasi men jag är inte alls främmande för tanken, inte alls.

Jens körde runt sista tuggan i den kvarvarande såsen och stoppade gaffeln i munnen, slöt ögonen mm! - Det här var inte dumt, sa han sen när han hade tuggat ur. -- Nej, det var nog det godaste jag någonsin ätit sa Wilma. - Skål! sa Jens; - det lär dröja en stund innan barnbarnen dyker upp, så ska vi kika på vad huset har att erbjuda till efterrätt.

De studerade dessertalternativen tillsammans.

- Vad sägs om tiramisu, frågade han. Hon tog en liten sipp champagne och sa att om det var lika ljuvligt gott som allt det andra så kunde hon säkert pressa ner lite dessert med.

Jens kallade till sig hovmästaren och beställde två tiramisu samt kaffe och päronkonjak. - Vad är det? frågade Wilma.

- Päronkonjak? det har jag aldrig hört talas om ens. - Det är nästa lilla överraskning skrattade Jens.

- Och sen då, vart tog du vägen, efter det att du slutat med skollivet? frågade Jens.

- Jag bestämde mig för att skriva, för att göra av med mina drömmar på ett lite mer lukrativt sätt, skrattade Wilma. - Ja, det lyckades du ju alldeles lysande med sa Jens och tittade fundersamt på henne. - Var du ensam hela tiden? Hon ryckte på axlarna. - Inte hela tiden kanske, det kom och gick några män i mitt liv men ingen som betydde särskilt mycket. Hon tog en djup klunk av champagnen. - Jag säger som du, vi hade ingenting gemensamt, annat än sexet förstås, men inte ens det blir bra om man inte har några andra intressen gemensamt.

-Vad tycker du om boken förresten? frågar hon plötsligt.
Han log med hela ansiktet. - Om den tycker jag mycket, framför allt bra saker. - Den är både fyndig, spännande och rolig.

- Du gjorde helt rätt som valde eget skrivande framför undervisning. Det passar dig verkligen som hand i handske. Hon nickade. - Jaa, jag tror det. Det enda som är lite kusligt är att det blir så tomt efter varje boksläpp. Det är som att musten går ur mig då och det känns som att jag aldrig mer kommer kunna skriva en rad, än mindre en hel bok. Det är skitjobbigt faktiskt, men sen när man kommer på något nytt och är i gång, då är det plötsligt lika kul igen och ingenting tyckts kunna stoppa mig, fingrarna bara flyger över tangentbordet, sida upp och sida ner och jag fattar inte själv vad jag får allt ifrån.

- Jag vet, sa Jens med en djup suck. - Vad då? undrade hon nyfiket. Vad vet du om det? Skriver du med? Han log lite trevande och blygt. - Vem vet? kanske det?

- Men du har inte publicerat något? frågade hon. - Nej, sa han, tiden är inte mogen för det än. Nu kom tiramisu. - Om du inte har smakat det här än så får vi verkligen hoppas att...