Del 1:

Takläggaren

Kristianstad 2021

Hej, pappa!

Det var ett tag sen - närmare bestämt tretton år sedan du lämnade mig. Du ska veta att det var ett stort tomrum även om det var jobbigt att köra och hälsa på dig varje vecka på äldreboendet, särskilt på vintern. Men du hade det ju bra där de sista fyra åren och blev väl omhändertagen. Jag hoppas att du också har det bra där du är nu och att du och mamma är ute och reser så mycket som ni vill och brukade när det begav sig. Jag har väl ärvt den benägenheten från er båda även om du var mest “homeward bound” den delen av ditt liv som jag fick vara med i. Både du och mamma var ju ganska “gamla” när ni fick mig -i alla fall efter den tidens mått mätt. Idag är det ju annorlunda.

Jag blev väl inte den som som du egentligen hade önskat dig och som du hade velat se som efterträdare till firman. Men jag vet att du var stolt över mig för att jag lyckades gå längre än dig och mamma när det gäller utbildning och val av yrke. Under min uppväxt och speciellt i tonåren diskuterade vi livligt om nyttan med att studera och skaffa sig en teoretisk utbildning. Du hävdade med bestämdhet och det var viktigt att kunna försörja sig själv och tjäna pengar. Det sista var ett av dina livselixir i din strävan att visa för dig själv att du var lika mycket värd som de grevar du växte upp vid sidan av i din statarfamilj.

Jag var nära att hoppa av gymnasiet, som du kanske kommer ihåg, för att börja jobba i en musikaffär. På den tiden fanns det jobb för de som ville börja arbeta direkt efter grundskolan. Mamma kände en lärare som lyckades övertala mig om att fortsätta med gymnasiet istället och tur var väl det eftersom musikaffären lades ner några år senare. Resultatet blev att jag i stället tog ett sabbatsår, åkte utomlands på hösten och sedan jobbade jag under våren och sommaren på en restaurang.

För ett tag sedan besökte jag platsen där farmor och farfar bodde innan de flyttade till statarlängan i W. Konstnären som hyrde bostaden av godset hade köpt det och sedan sålt det vidare till en familj från huvudstaden, sa de nuvarande ägarna när jag stannade till och pratade med dem. Det såg ut precis så som jag mindes det och de hade bevarat det i ursprungligt skick så långt det var möjligt med tanke på bekvämligheter såsom dusch och toa. De satt och fikade där mormor W och de andra brukade sitta när vi kom och hälsade på. Jag har ett foto där man ser dem sitta i bersån och inta sitt kaffe. Porträttet som ovan konstnären målat från ett foto på din mormor, hänger på väggen i sovrummet.

Fredag kväll i Kosta 1957

Tack för båda breven vilka jag fick igår.

Du är så gullig att skriva. Aldrig har väl några brev blivit så välkomna som Dina. Du är världens godaste unge. Jag tänker ännu på dig lika starkt och älskar Dig mera. Vad du skänker och ger i våra ensamma stunder är något ljuvligt och vackert. Hoppas vi alltid kan bevara denna undomantik och kärlek mellan oss och att ingen kan förstöra detta.

Hörde Du hade ringt och sökt mig. Så synd jag inte var inne och fick prata med dig. Hade alldeles nyss gått efter vad de sade. Vi var ute på jobb igen som jag skrev om i föregående brev. Idag var jag på telegrafen klockan kvart över fyra och beställde ett personligt samtal till Dig. Men tras du jag kom fram? Satt och vänta tills över fem och då avbeställde jag det. Under tiden frågade jag flera gånger om det aldrig kom fram. Jodå, det kommer snart.

Vart riktigt ledsen för att inte ha fått höra din röst. Shall försöka kila från jobbet imorgon om det går och ringer Dig (måste).

Som Du ser är jag i Kosta nu. Blir väl här omkring till midsommar och sedan vad?

Jag längtar mycket efter dig trots att det inte är länge sedan man lämnade Dig. Kanske … vi inte är tillsammans jämt fast jag är alldeles bra i nacken. Men vad härligt vi har när vi är för oss själva (alldeles själva).

S. hälsar så gott. Han sitter och skriver han också. Han frågar vad han ska skriva. Skriv av en spalt i Expressen, får han till svar. Skulle tro jag har ett brev från Dig vid den här tiden i Lessebo. Måste ringa i morgon. De eftersänder det hit.

Älskling, Du är väl inte ute och slarvar, utan är rädd om Dig och lill-B. Skriv snart igen, goding .

Din egen lille gubbe
längtar jämt
Hälsa Mamma och Pappa

Kristianstad 2021

(forts.)

Ett annat foto porträtt som jag har i sovrummet är Emile Zola, den franska författaren som skrev en serie på tjugo böcker om en familj under andra kejsardömet i 1800-talets Frankrike. Den bok i serien som gjort mest intryck på mig är nog den som på svenska heter Krogen (1'Assommoir):

Huvudpersonen i boken heter Gervaise och hon arbetar som tvätterska i Paris under andra Kejsardömet när Napoleon III regerar i Frankrike. Hon gifter sig med en takläggare och drömmer om att öppna sitt eget tvätteri. Hennes man råkar ut för en arbetsplatsolycka och på grund av den blir han konvalescent under en längre period, vilket i sin tur leder till att han börjar dricka.

Gervaise lånar pengar av en granne och öppnar ett tvätteri. Hon bjuder in vänner och bekanta till att äta och dricka tillsammans med familjen hellre än att betala av sina skulder. Då mannen dricker mer och mer (även betydligt starkare varor än vin) så tröstäter hon och lägger på hullet. Samtidigt återvänder Lantier (Gervaises ex) och vill hyra ett rum hos paret. Detta är början på slutet eftersom de båda männen lever gott på det som Gervaise drar in i takt med att de obetalda skulderna ökar. Hon börjar också dricka. Copeau (nuvarande maken) dör i ett anfall av delirium demens. Gervaise dör också i slutet av boken i fattigdom och svält.

Du förstår säkert varför jag berättar för dig om den när du tänker efter. Det finns tydliga drag och spår av den i ditt eget liv och i din bakgrund, som jag helst skulle vilja slippa prata med dig om, men som ändå påverkat ditt liv i mångt och mycket. Det är så att historien upprepar sig på olika sätt och i olika versioner.

Du kommer kanske ihåg att vi tittade på TV-serien Nana någon gång i slutet på sjuttiotalet eller början av åttiotalet - jag minns inte så noga - och det är samma författare till den boken som filmen bygger på.

Kalmar den 27/5 - 57

Hej, älskling!

Tack för brevet jag fick i kväll. Hur glad blev jag inte dessutom att höra din röst i telefon. Aldrig i hela mitt liv har jag längtat så mycket efter någon människa som Dig, goding. Känns att vi har något gemensamt, något utöver det vanliga. Du är världens gulligaste unge. Alltid är du i mitt hjärta. Alltid skall jag älska dig och drömma om Dig. Jag trar jag blir tokig om inte tiden går fast nu till pingst. Du vet vad du har att vänta då. Det är svårt att beskriva den kärlek du ger mig. Men en behaglig förnimmelse som genomfar en med lycka och ljuvlighet. Hela timmar kan jag ligga vaken på kvällarna och bara längta efter Dig. Det finns bara Du, aldrig kan någon ersätta Dej eller på något vis undantränga Dej ur mitt hjärta. G., hoppas du verkligen känner hur mycket jag tycker om Dig. Här har du en riktigt star kram.

Frun här i huset kommer med kaffe till S. och mig, samt säger “Du är allt bra kär. Det syns på dej!” säger hon, vilket jag inte heller förnekar.

Slutar nu för i kväll med att ge dig hela mig. Puss och kram. Du får fler när vi träffas.

Många hälsningar från Din egen älskling

B.

Skriv genast. Skriv att Du längtar lika mycket som jag.

S. hälsar att även han tycker om Dig

(forts.)

Kristianstad 2021

För att inte glömma mina rötter brukar jag titta på en...