Del 1

1,

Då hon kissade på stickan såg hon havet framför sig. Någonstans brann en stor eld, kanske på stranden, men hon var inte säker. Kanske la hon dit elden i minnet. Det blådimmiga havet fanns där. Hamnen, och de väldiga betongbyggnaderna som avtecknade sig mot horisonten. En prästkrage i håret. De hade köpt en bukett på ICA i Ljungby och delat lika mellan sig. Hela tiden trodde man ovädret skulle komma.

Hon höll upp stickan mot det svaga ljuset.

En liten bit av blå horisont.

Det är inte sant, tänkte hon.

Naturligtvis var det sant. Men för säkerhets skull måste hon göra ett nytt test, det fanns ju en liten chans att det gick fel, men hon ville vänta. Inte för länge, det orkade hon inte.

En svindelvåg av rädsla sköt fram i kroppen. Hon andades lugnt. Sakta ut, in. Tills det surrade i väskan så hon fick hjärtklappning igen. Hon kollade meddelandet.

Vad blev det?

Mirjam skrev.

Positivt! Vänta lite!

Sa man ”positivt”? Det var inget jävla drogtest. Men hon ville sitta lite till och smälta sanningen, för antagligen var det sanningen. Skit också! Hon kände på sig att sanningen skulle lägga krokben för henne. Kanske binda fötterna på henne om det gick riktigt illa.

Hon gick ut från toaletten. En smocka solsken träffade henne.

– Är det sant? frågade Malin nervöst.

– Sch! viskade Mirjam och skar till med handflatan framför sig.

Hon råkade pressa fram ett leende över Malins ständiga klumpighet. De gick ner mot stan. Som om de vore två fria flickor.

– Är det sant? frågade Malin igen.

– Jag tror det, suckade Mirjam. Men jag ska kolla igen sen.

– Du borde ta ett klamydiatest, vem vet var den där filuren har varit.

– Jag måste hur som helst kolla en gång till, mumlade Mirjam.

Malin ryckte till i hennes jacka. De var framme vid Lindex. De gick in. Mirjam gick bort till underkläderna. Vandrade sakta längsmed plaggen. Varje sekund var en evighet. Hela dagen som låg framför henne var som ett grått hav. Krusat, suddigt. En strand där måsarna skrek och vinden slet. På sandkullarna vajade det sträva gräset.

Han hade slängt ner henne i den stora sängen. Genom hans tunna vita byxor buktade könet som en strandkulle. Då han drog ner byxorna for den fram, darrande spänd som en uppretad orm. Han la sig över henne och föste upp kjolen. Slet av henne de nya trosorna. Han var överallt på henne med händer och kyssar och han dränkte henne i sin andedräkt. Allt annat var luktlöst.

Mirjam tog ner ett par svarta trosor från hänget. Skämdes över att hon redan skulle ha nya. Men dessa köpte hon i Växjö, de andra där hemma. Hon höll upp dem mot fönstret. De var tunna. Som mörka gardiner. Lju