Före katastrofen

Under kupolen bodde de. De femtio män och kvinnor som skulle rädda världen. Där arbetade de på topphemliga saker. Kupolen bestod av fyra våningar. På den första våningen fanns ett magasin med hundra ton spannmål. Det fanns också tjugofem grisar och ett jättestort grönsaksland. Det gällde att vara självförsörjande!

På den andra våningen låg forskningscentret, där man jobbade bland annat med olika vaccin. På den tredje våningen låg säkerhetsavdelningen som övervakade och styrde allt från dörrar och hissar. På den fjärde våningen låg sovsalarna. De var mycket enkla, men bekväma!

Alla hade varsitt rum med en säng, skrivbord och några personliga tillhörigheter som fotografier på nära och kära. Livet under kupolen kunde vara svårt. Det visste Sam, Helge och Muffin. De hade bara varit här i ett halvår, men redan fått viss erfarenhet av hur det är att jobba och leva så nära inpå varandra.

De var alla under tjugofem år och tänkt som den nya generationen att ta över där den gamla slutade. Sam var blyg och tillbakadragen. Han var också väldigt intelligent. Därför jobbade han i forskningslabbet. Mest för att lära av de äldre och mer erfarna forskare, men han bidrog naturligtvis med sitt analytiska tänkande. Han var tjugotre år och innan han kom till kupolen, bodde han hemma hos mamma, som var en rar kvinna. Hon hade aldrig något elakt att säga om någon.

Sam stod sin mamma nära. Hans pappa hade inte funnits med i bilden. Han hade lämnat dem när Sam var tre år gammal, så det hade alltid varit de två. Sam gjorde bra ifrån sig i skolan, förutom på idrotten. Han var en läslus och hade alltid ansiktet begravt i en bok. Tjejer hade han inte tid med heller, fast för att vara ärlig så visste de inte att han fanns. Han hade inte så många kompisar heller. Han hade en! Det var Helge. De två gjorde allt tillsammans.

Helge var mycket större än Sam och skyddade honom mot de andra barnen när de var dumma mot honom. Sam kallade ibland Helge för sin björn. Då brukade Helge