1
Det är inte verkligheten som är overklig.
Det är verkligheten i mig
som är overklig.
Godståg
fält
kroppar
godstågen kan bara beskrivas som massiva och rostiga
fälten kan bara beskrivas som gröna och böljande och vackra
när jag ser fälten minns jag den gamla riktningslösheten
jag var alldeles – – –
för endast fyra eller fem år sedan
man blir – – –
– – –
Lund
otuktiga par
i stadsparken
livet leker, eller
så ser man lek i livet
en blå himmel och gula fält, som den ukrainska flaggan
Malmö
och havsbrisen
glåmiga trötta kändisliknande människor
med kassa arslen
psykiskt instabila unga
med grönt hår
jag fyller världen av gestalter
dubbelvikta åldringar
dubbelvikta unga
tillbedjande
virtuella
vilddjur.
Vi svävar över havet,
över djupet
livets kärna
sitter ovanför mellangärdet
precis bredvid hjärtat
i mitten
i det hårda benet
jag känner det
när denna avlånga konstruktion skakar
min stol hänger över ett ofantligt
land
jag ser den uppspikade
jag ber att jag som är ofärdig
även i styrka, även i tro
ska få helst leva vidare
men annars
att det ska gå fort
så fort att jag inte hinner reagera
och att jag plötsligt
är på fälten, på ängarna.
Vårt kött fraktas högt
över havet
vårt kött fraktas genom turbulens
genom stiltje
genom solnedgångar
som sprakar någonstans
för någon
vårt kött fraktas
som en söndersliten bajskorv
genom stadens myllrande
rörnät
vi förs genom en passkontroll
och in i en buss
och sen in i en taxi
det är natt och vårt kött forslas genom
den varma miljonstaden
av en taxichaufför
till den lilla punkt
som är
här.
Mitt i sommaren händer det
att semestern kommer
och gör slut på människan
den friheten glöms
och hon återgår till vanligheten
sitt batteriliv.
Jag fraktas i en rullande bastu över sprucken asfalt
om jag rör mig en centimeter
bryter svetten igenom
vildvuxenheten
som inte finns hemma
sönderslaget, bakom bräckta murar
betongen överklottrad
hon säger
att hon vaknar tidigt på morgonen
för att arbeta ända till kvällen
du sa
att det inte ens räcker till hyran, att
allt här bygger på
att man har en man
att man är två.
Så öppnar sig det kyliga templet
här reser sig valv efter halv
tillplattade
ett starkt ljus, musik från raka tak
vi glider runt på ett golv som är blänkande vitt
här finns allt och lite till
och ingenting som intresserar
förutom en tunn
Bic-penna
salladen är vansinnigt god
det bubblande vattnet har en lagom kolsyra
jag längtar hela tiden efter momentet
när dikten ska bryta fram
när jag ska försjunka
vi rör oss bland maskerade
det biologiska vapnet som aldrig erkändes
eftersom vittnesbördet kom från fel mun.
Den poetiska stämningen som uppstår
när ett ord
står för sig självt
isolerad
helt ensam
och allt som väcks till liv av människor som
saknar verkliga problem
men som är självupptagna
och skapar problem
som är mer utanför dem själva.
En del av hemma finns också här
på hypermarket, ett paket Gevalia
direkt från Sverige
texten på paketet är inte ens översatt
och den koreanska tandkrämen för barn
som bär namnet ”Småland”
och i datorn finns samma gamla bilder
från gamla resor och
soldaten från första världskriget
som i fasa har kissat ner sig själv
i skyttegraven
jag vet inte varför jag har sparat den bilden
den säger väl något om det kriget och
något om mig också
och ibland kan det frustrera mig att memer är större
än poesi, och att detta inte är poesi för de flesta
som skulle ha kunnat köpa poesi
istället för att porrsurfa
eller dricka mjölk.
Jag är nog bra på att lura andra människor
och lura mig själv, utan att ens använda
ord
en tjej jag chattade med 2005 gillade min världsvana attityd
och då hade jag aldrig ens varit utomlands, inte ens i Danmark
jag ville att det skulle bli vi
men hon åkte till England och där träffade hon någon
och jag ville skydda henne
för han hade fel tro
och det blev inget mellan dem
hon kom hem och jag ville träffa henne
men hon tvekade
sen gick åren och på något sätt dröjde hennes hjärta i...
