Kapitel 3

Kayla öppnade sakta sina ögon och var väldigt förvirrad. Hennes kropp var öm och hon hade haft den konstigaste drömmen någonsin. Att hon hade varit en varg. Plötsligt insåg hon att hon inte kände igen vart hon befann sig. Hon satte sig upp och såg att hon hade på sig en stor tröja.

”Vad har hänt? Mumlade hon för sig själv och betraktade sin omgivning.

”God morgon” hörde hon och föll nästan ner från sängen. Där lutade mot dörren stod mannen från den regniga dagen.

 ” Vi har inte presenterats men mitt namn är James Wood, jag hittade dig i skogen” sa han och kom lite närmare.

”Jag heter Kayla, jag ber om ursäkt för allt, jag ska gå, sa hon generat och satte ner sina fötter på golvet men det var inte den bästa idén. Hon gjorde en grimas och tog snabbt upp dem igen.

”Du har skadat dina fötter Kayla, jag rengjorde såren igår så det kommer läka snabbt” sa James och Kayla vinklade dem sakta. Hon kunde se blåmärken och röda rispor.

”Tack så mycket”

” Vill du prata om det som hände igår kväll? Frågade han och hon såg på honom. Hon undrade vad han visste för någonting.

”Inte riktigt, jag borde gå tillbaka, de måste var oroliga” sa hon och den här gången ställde hon sig upp.

”Jag skickade ett meddelande till Bob igår, jag sa att du hade råkat gå vilse i skogen, jag ville inte oroa dem eller berätta något som inte du ville.

”Tack” sa hon enkelt och insåg att hon kände sig lättad även om hon visste att hon nog skulle få en utskällning ändå. Hon skulle inte vara i skogen.

”Jag kan köra tillbaka dig nu eller vill du äta frukost? Sa han med ett leende.

”Tack men jag måste till jobbet” sa hon då och rörde sig sakta.

”Jobbar du?” frågade han och lät mer chockad än vad han hade menat. Hon bara tittade på honom då.

”Det jag menar… Jag trodde Green hade gått om pengar” sa han och hennes ögon blev svarta.

”Först och främst handlar det inte om pengar och för det ändra är jag ingen igel, jag fixar mina egna” sa hon och såg honom rakt i ögonen för första gången.

”Jag ber om ursäkt, jag menade inte att…” började

”Jag är väldigt tacksam för din gästfrihet Mr Wood men jag måste röra på mig oavsett om du kör mig eller inte” sa hon med en lite kylig ton och hans hjärta bröts när hon kallade honom Mr Wood.

”Den här vägen, fröken” sa han då och hon följde honom genom huset. Det var större än vad hon hade förväntat sig, rymligt.

” Vänta, gällande min klänning” sa hon och när hon insåg att hon inte fått tillb