18 viktiga läropunkter

1. Bibeln, Guds ord

Både gamla och nya testamentet är Guds ord. De är visserligen skrivna av människor, men den helige Ande har ingivit dem vad de skulle skriva så att alltsammans verkligen är Guds ord, utan fel och brist. Jesus säger:

Skriften kan inte upphävas (Joh. 10:35).

Ditt ord är sanning (Joh. 17:17).

Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. Jag säger er sanningen: Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav, inte en prick i lagen förgå, inte förrän allt har skett (Matt. 5:17f).

Och Paulus skriver:

Men vi har inte fått världens ande utan Anden som är från Gud, för att vi ska veta vad vi fått av Gud. Det förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär oss utan med ord som Anden lär oss, när vi förklarar andliga ting med andliga ord (1 Kor. 2:12f).

Hela Skriften är utandad (inspirerad) av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet (2 Tim. 3:16).

Och Petrus skriver:

Framför allt ska ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen tolkning. Ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud (2 Petr. 1:20f).

Jesus förklarade också att apostlarna på ett särskilt sätt skulle bli ledda av den helige Ande så att deras skrifter innehåller hela sanningen.

Detta har jag sagt er medan jag ännu är kvar hos er. Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er (Joh. 14:25f).

Genom apostlarnas ord kommer de kristna till tro.

Men jag ber inte bara för dem (apostlarna), utan också för dem som kommer att tro på miggenom deras ord (Joh. 17:20).

Den som lyssnar på apostlarnas undervisning hör Jesus själv tala genom dem:

Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig (Luk.10:16).

Läs också Ps. 119:105, Luk. 11:28, Joh. 5:39, Joh. 14:23, 1 Kor. 2:13, 2 Kor. 2:17, Hebr. 4:12f.

Det skall sägas att ocksåvår lutherska bekännelse har denna uppfattning. Där står det t.ex.:

Vi är sålunda i kraft av Guds ord genom profeternas och apostlarnas skrifter vissa om vår kristna tro och bekännelse och det, som genom den helige Andes nåd blivit stadfäst i våra hjärtan (Företal till Konkordieboken, SKB 41, Trigl 20)

Guds ords ofelbara sanning (SKB 40, Trigl 18)

Guds rena, ofelbara och oföränderliga ord (SKB, 37, Trigl 14).

Man kallar djävulen en tusenkonstnär. Vad skall man då säga om Guds ord, som förjagar och tillintetgör en sådan tusenkonstnär med all hans konst och makt? Det måste förvisso vara mer än en hundratusenkonstnär (Stora katekesen, SKB, 383, Trigl 570).

För det första bekänner vi oss till Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter såsom Israels rena och klara källa, som allena utgör den enda sanna norm, efter vilken alla lärare och läror skall prövas och dömas (FC SD, SKB 542, Trigl 848).

Bibelns kanon

De skrifter som är ingivna av Gud är rättesnöret (kanon) för Guds ords lära. Därför kallas de kanoniska skrifter. I gamla testamentet finns det 39 kanoniska böcker. Dessutom finns de apokryfiska skrifterna som inte tillhör kanon, men som är goda och nyttiga att läsa. De behandlar tiden mellan gamla och nya testamentet. I nya testamentet finns det 27 skrifter. Av dessa är 20 skrifter de s.k. ”säkra huvudskrifterna” och övriga 7 skrifter sådana som på någon punkt var omdiskuterade i fornkyrkan. Men de har alltid värderats högt i den kristna kyrkan. Luther placerade fyra av dessa sist i sin översättning och angav att de måste läsas i ljuset av de säkra huvudskrifterna.

Kriteriet för de kanoniska skrifterna i NT var

(1) att de skulle vara skrivna av en evangelist eller apostel.

(2) att de hade förelästs i kyrkan från sin tillkomst.

(3) att de skulle vara erkända i alla församlingarna.

Eftersom det tidigt fanns en mängd falska, icke-kristna skrifter som gjorde anspråk på att vara bibliska var urkyrkan mycket noga med att inte ta med sådana skrifter i kanon. När vi presenterar den kristna läran skall vi utgå från de säkra huvudskrifterna och tolka de omdiskuterade utifrån dessa.

Felaktiga uppfattningar om Bibeln

Mot Jesu och apostlarnas lära om Bibeln står tyvärr mycket av den moderna tidens bibelundervisning vid universitet och högskolor. Enligt den s.k.historisk-kritiska metoden utgår man ifrån att Bibelns böcker innehåller mängder av felaktigheter. Man räknar inte med att Gud verkligen har gjort de under som beskrivs i Bibeln och att profeter, evangelister och apostlar verkligen varit ledda av Guds Ande när de skrev. Vi kallar detta förden liberala bibelkritiken ellerden teologiska modernismen och vi tar kraftigt avstånd från den eftersom den ger en falsk bild av Guds ord. Vi håller istället fast vid Bibelns inspiration och ofelbarhet i alla stycken. Bibeln säger själv:

Herrens undervisning är fullkomlig, den ger nytt liv åt själen.

Herrens vittnesbörd är sant, det ger vishet åt enkla människor.

Herrens befallningar är rätta, de ger glädje åt hjärtat.

Herrens bud är klart,det ger ljus åt ögonen (Ps. 19:8f).

En felaktig uppfattning är också att kyrkor långt efter apostlarnas tid skulle ha rätt att förklara även GT:s apokryfer och NT:s omdiskuterade skrifter (antilegomena) för säkert kanoniska.4 Så gjorde den romersk-katolska kyrkan vid det Tridentinska kyrkomötet (1545–1563) vilket de rättrogna lutherska lärarna protesterade mot.5 I Luthers företal till de nytestamentliga skrifterna fasthålls däremot skillnaden mellan de säkra huvudskrifterna och de motsagda (antilegomena).

Den reformerta kyrkan accepterar inte heller denna skillnad. Tyvärr har man numera inte heller i den lutherska kyrkans bibelöversättningar angett denna skillnad såsom Luther gjorde och så som det framgick av lutherska biblar fram till 1800-talet. Detta är troligen en följd av reformert påverkan.

En allvarlig avvikelse från den bibliska läran är det när även s.k. konservativa teologer i vår tid menar att det finns fel i Bibeln. Somliga av dem har då menat att Kristi utblottelse när han blev människa skulle ha inneburit, att han som människa inte var allvetande, och att det därmed kan finnas fel och brister i Bibeln. Detta är en mycket allvarlig villolära. Jesu utblottelse innebar endast att han inte alltid helt och fullt använde sig av sina gudomliga egenskaper. Han blev fattig för vår skull, led och dog på korset. Under den tiden framstrålade inte hans gudomliga härlighet såsom den gjorde på förklaringsberget och efter hans uppståndelse. Men Kristus hade som människa ända från sin avlelse alla de gudomliga egenskaperna. När det står att ”Ordet blev kött” (Joh. 1:14) betyder det verkligen att Gudomens hela fullhet alltid bor i honom kroppsligen. Skriften lär detta tydligt:

Den bibliska läran om Skriftens inspiration innebär inte bara att Bibeln på ett allmänt sätt är ingiven av den helige Ande. Den innebär att allt som står skrivet är sant och talat av Gud, fastän det är nedtecknat av människor. Detta gäller också historiska, geografiska och naturvetenskapliga saker som i förbigående behandlas. Dock måste vi vara noga med att låta skrift tolka skrift som Luther säger. Ibland använder ju Bibeln ett poetiskt bildspråk, och då får vi inte kräva att det skall uppfattas bokstavligt. När Bibeln skildrar hurdan Gud är använder den mänskliga begrepp...