Tannåker Säteri

Sätesgård/säteri

En sätesgård var en gård som åtnjöt sätesfrihet och beboddes av adlig person. Sätesgården var befriad från på jorden vilande allmänna skatter (säterifrihet). Benämningen sätesgård användes under medeltiden och 1500-talet för en frälsemans huvudsäte. Efter mitten av 1500-talet började man använda benämningen säteri. För hävdande av säterifriheten krävdes egen avel, ståndsmässig byggnad på sätesgården och att gården beboddes. Efter adelsprivilegiernas upphävande har från 1800-talet benämningen säteri använts om äldre, stora och välbyggda lantgårdar i allmänhet.

GPS: N 56.9452, E 13.7858

Gården Tannåker Säteri kallades i slutet av 1700-talet och i början av 1800-talet för Tannåkers Herrgård. Senare hette den Tannåker Säteri och ibland St. Tannåker. Detta var den enda sätesgården i socknen och den beboddes långt in på 1800-talet av adel. Här bodde också militära befäl och änkor till sådana, volontärer och mamseller. Under perioder då ägarna inte bodde här, fanns här brukare som skötte jorden. Här har också funnits betjänter, mjölkerskor, ryktare och annan nödvändig arbetskraft. Många unga personer har tjänat som drängar och pigor på säteriet. I slutet av 1800-talet bodde här några präster.

Under gården fanns många torp och några backstugor samt gården Finnatorp, som var ett ”rå och rörshemman”. Torparna under säteriet har nog haft det lite bättre än övriga torpare i socknen och man tog även väl hand om både backstugesittare och inhyses boende.

Vid en hemmansklyvning 1865 friköptes torpen från säteriet. De har efterhand rustats upp eller återuppbyggts. Flera av dem är i dag åretruntbostäder.

Ägare

År 1408 var Tannåkers säteri huvudgård för”ärlig och välbördig man” frälsemannen Nils Magnusson som bodde här. År 1484 var det sätesgård för väpnaren Christien Jeppeson och år 1544 kom Olof Olofsson Galle som, år 1550, gav gården i morgongåva till sin hustru Anna Andersdotter. Här ska, enligt en anteckning, då ha funnits 16 torp och lägenheter, 11 backstugor och en tullkvarn under säteriet.

Omkring 1556 gifte Anna om sig med Per Christersson Sjöblad som inte skrev sig på gården och säteriet blev allmänt frälse. Säteriprivilegierna förnyades omkring 1590.

Sonen Nils Sjöblad skrev sig inte heller på gården. Han brukade egen avel på ¼ av gården och återstoden brukades av bönder.

Det ska finnas ett brev, bevarat i Riksarkivet, från Nils Sjöblad till sonen Hans, daterat 1618. Fadern meddelade i brevet att han skänkt Tannåker till honom. Fadern planerade nu att uppföra ett nytt bostadshus och klagade över att sonen var borta och ej såg till bygget. Han menade att sonen var olydig och om han inte kom hem skulle han bli arvlös.

Ägare har också varit av släkterna Gyllensparre och Rubenius. Åren 1684 - 1722 ägdes halva gården, kallad Västergården, i Stora Tannåker med underliggande torp av dottern Ingrid Rubenia. Den andra halvan ägdes av sonen kyrkoherde Petrus Rubenius.

Efter Rubenius kom Johan Gyllensvärd, hans dotter och senare en brorsdotter som gifte sig med Gyllenpalm. Deras son Carl Johan Gyllenpalm blev ägare i mitten av 1700-talet. Carl Johans son tog över och efter honom hans barn till år 1808.

År 1808 kom kapten Elias Harald v Porath med hustrun Sara Eneroth som gift sig i mars 1809. Paret fick fem barn medan de bodde här, en av sönerna dog, ett år gammal.

1818 gjordes delning av St. Tannåkers och Finnakvarns skogelag. Elias von Porat ägde ¾ av säteriet och ¼ mantal Finnakvarn. Fru Kugelberg (född Gyllenpalm) i Älgdjurastock som ägde ¼ av säteriet hade enskild rätt till torpet Hästhagen med mark omkring. Innan delningen var klar sålde v Porat gården till inspektor Johan Hagrén.

År 1824 kom så löjtnanten, kaptenen och riddaren Nils Ramberg hit. Han hade gift sig samma år med Hagréns dotter Kristina som var änka med fyra barn i tonåren. Kristinas far, Johan Hagrén, ägde fortfarande hela gården med torp. Dessutom ägde han ¼ mantal Klockaregården och ¼ mantal Finnatorp med kvarn.

Kristina Hagrén dog år 1831. Fadern Johan Hagrén dog före sin hustru (Maria) och när hon dog 1847 ärvdes gården av deras dotters (Kristinas) sex barnbarn.

Den 28 september 1850 annonserades Tannåker Säteri ut för att säljas på auktion. I underlaget läser vi följande i Växjöbladet den 12 augusti:Säteriet är på 1 mantal och har tillräckliga och i gott stånd varande åbyggnader för ståndspersoner. Åkerjorden består av sandmylla och besås årligen med 25 - 26 tunnor säd av alla slag och ger i medeltal cirka 100 tunnor. Potatis sätts 6 - 8 tunnor som ger 60 - 70 tunnor. På gården vinter- och sommarfödas 26 - 30 nötkreatur, 2 hästar samt 10 - 15 får. Till gårdens brukning fordras två drängar och två pigor samt dagsverken av torpare.

På utägorna finns sex dagsverkstorp och en backstuga. Dessa bidrar med 14 dagsverken per vecka. På torplägenheterna vinter- och sommarfödas 18 - 19 nötkreatur, 1 häst och några får.

Rå och Rörs hemmanet Finnatorp är på ¼ mantal med tillhörande kvarn och åbyggnader, för en åbo, i gott stånd. Åkern består av stenbunden sand- och svartmylla och besås årligen med 6 tunnor säd av alla slag och ger i medeltal 26 tunnor. Man sätter också 2 tunnor potatis som ger 16 tunnor. Man sommar och vinterföder 7 nötkreatur, 1 häst och 5 - 6 får.

Även Tannåkers Klockaregård ingick i beskrivningen.

Tillträde skulle ske den 25 mars 1853.

I juni 1852 annonserades gården åter ut. Ny auktion skulle ske den 6 juli 1852.

Nämndeman Peter Germundsson Flahult Östergård blev ny ägare. Efter år 1865 ägde han 7/12 mantal (det som var kvar när torpen var sålda). Germundsson bodde inte på gården utan hade tjänstefolk här. Germundsson dog 1867 och då kom Per Johannesson från S Unnaryd hit med familjen. Han dog 1875, men änkan hade kvar ägandet tills sonen Noak Aron Persson tog över 1883. Noak Aron flyttade 1907 och Lars Oskar Svensson blev ny ägare. Han gifte sig 1910 och gården tillhör i dag hans ättlingar.

Den gamla säteribyggnaden var, enligt boken Sveriges bebyggelse, från 1600-talet och hade fyra rum och kök. Detta hus låg cirka 25 m nordväst om flaggstången i vinkel mot nuvarande hus och hade två (på någon karta bara en) flygelbyggnader.

Man bodde i detta hus fram tills det nuvarande bostadshuset byggdes år 1933. Det var den östra flygeln som skulle återuppbyggas, men den var i mycket dåligt skick, varför hela huset fick byggas från grunden.

Vid andra världskriget fanns soldater på säteriet.
Den gamla byggnaden fanns fortfarande kvar.

Natten till den 19 november 1861 var det i en av byggnaderna en eldsvåda då tre tjänstedrängar förlorade alla sina kläder och tillhörigheter. Enligt muntlig berättelse var det den västra flygeln som brann. Det fanns sot i en lönn som blåste ner på 1960-talet som stod mellan den byggnaden och huvudbyggnaden. När man räknade årsringarna visade de att eld förekommit ca 100 år tidigare.

”Som tjänstedrängarna i Tannåker Herrg. Magnus Bengtsson, Anders Jonasson och Sven Johan Jonasson natten till den 19 sistl. november vid den olyckliga eldsvådan förlorade alla sina kläder och tillhörigheter, så hemställde ordföranden, huruvida församlingen ville giva dem något frivilligt sammanskott i...